Jag dricker inte ens kaffé
Nu var det enormt länge sen jag lät mina fingrar knappra på tangentbordet och dela med sig utav mina tankar och känslor.
Jag tror nu mina vänner att jag blivit en riktig stockholmare. Ni vet en sån där människa som blir hatad vart man än rör sig i landet, bara för att man säger att man bor i 'fjollträsk'.
Hatet är ju otroligt befogat om man kollar på bevisen från den senaste veckan.
Jag är blå och röstade på moderaterna i riksdagsvalet.
Jag dricker latte på morgonen ur en mugg där Fredrik Reinfeldt är profilerad. Jag handdiskar därefter muggen varje morgon, bara för att inte slita ut den fina bilden på han.
Jag drar mig för att åka tunnelbana numera, tar hellre till min fysik och vandrar dom få stationer jag måste förflytta mig för att slippa beblanda mig med s.k. 'vanligt folk', -arbetarklassen.
Jag ryser och får sånär utslag på kroppen när jag åker tunnelbana och ser ett par skitiga snickarbyxor och ett par målfärgspilda stålhettaskor.
Jag har nu en flickvän som klätt omslaget på både Café och Slitz och som nu säger sig inte gör småjobb som Playboy när dom ringer och frågar efter henne konstant där vi numera bor ute i Nacka i hennes villa vid sjötomten...
Det är nu ett faktum att sommaren är slut, shortsen är undanlagda, skinnjacka hänger framme och bara väntar på att få stå emot höstensruskväder, som jag dock ser fram emot.
Jag har i helgen träffat Stina för första gången sen i julas, det är sjukt att det går så fort, det kändes ju som det var några dagar sen jag träffade henne.
Min syster åkte idag till Zambia(?) Zimbabwe(?) Afrika (!) hur som helst och jag saknar henne redan. Det är ju inte så att vi pratar dagligen men att man nu vet att man inte får prata med henne när man vill är väl inte det roligaste kanske. Men hon lovade att köpa hem lite gräs åt mig, så jag ska nog vara glad när hon kommit hem också..
Det går så långt mellan uppdateringarna att jag vet snart inte vad jag ska välja att dela med mig utav av mina upplevelser. Har träffat Vickan och varje dag med henne är som ett speciellt minne i sig. Vi har alltid kul och skrattar, gör alltid något roligt, saker som man kanske annars inte skulle kunna göra. Varken själv eller i någon annan stad än Stockholm. När jag flyttade till Stockholm så trodde jag att jag varit kär tidigare, men icke, jag förälskade mig i stan, sen träffade jag Vickan och hon slog fan Stockholm med hästlängder.. Hur länge det ska fortsätta hända bra saker för mig är ju frågan, nu är allt underbart iaf!
Kände att några rader om dig var befogat då du har en stor plats i mitt liv och att du dessutom kommer lista ut min bloggadress snart..
Duschen kallar innan Vickan trillar in, hon var på bilåkarhumör, (bara det liksom :D?!) så vi ska åka någtonstans och käka skäpmat längs vägen.
På återseende kära läsare.
